Sverige bör stödja den iranska demokratirörelsen

Sex månader har nu gått  sedan Ahmadinejad utropade sig till vinnare i det iranska presidentvalet. Anklagelserna om valfusk fick tusentals iranier att gå ut på gatorna och protestera.  Den ”gröna revolutionen” kablades ut över hela världen. Neda, en ung iransk kvinna skjuten på öppen gata, blev ansiktet utåt för en generation unga iranier som tröttnat på den auktoritära regimens styre. Man krävde demokrati och frihet. Man blickade mot väst men det som såg ut som början på något nytt försvann lika fort som det uppstod. Den iranska regimen lyckades kväva protesterna och mängder av iraniers (och exiliraniers) drömmar om demokrati verkade vara som bortblåsta. Men så efter ett halvår av relativt lugn i landet har nya oroligheter brutit ut. Det oklart hur många som har fått sätta livet till i protesterna. Klart är dock den islamistiska regimen, med Khamenei och Ahmadinejad i spetsen, vägrar lämna ifrån sig makten frivilligt. När de första protesterna inleddes efter presidentvalet var det många västerländska ledare som var rädda för att öppet visa sitt stöd för protesterna. Man var orolig att det skulle framstå som om protesterna var organiserade av västvärlden. Visserligen en legitim försiktighetsåtgärd. Få iranier är i dag omedvetna om den av CIA organiserade statskuppen i landet 1953. Detta skulle bara spela Ahmadinejad i händerna. Birgitta Ohlsson (FP) belyste problemet tidigare i år:

“Demokrati kan aldrig byggas utifrån eller ovanifrån, varken med vapen eller enbart pengar. Men demokratikämpar i Iran behöver stöd både politiskt, moraliskt och finansiellt. Sverige och EU får inte vända bort blicken”

Redan för ett år sedan motionerade Fredrik Malm (FP) om demokratibistånd till Iran. Men att enbart förlita sig på demokratibistånd kommer inte räcka. Sverige måste samtidigt påverka EU i rätt riktning. Demokrati byggs inte på en dag och det kommer att ta tid.  Med tanke på det politiska läget mellan Iran och Israel samt den ovisshet om vilken väg USA kommer ta nästa gång de går till valurnorna bör EU ta på sig rollen som förhandlare. EU måste på allvar visa att man står upp för de demokratiska värdena och därmed  stödjer de demokratikämpar som riskerar sina liv på gatorna i Teheran i dag och imorgon.