Vikten av att stå upp för det fria ordet

Den 30 september 2005 publicerade den danska tidningen Jyllands-Posten tolv stycken satirteckningar föreställande profeten Mohammed. Bakgrunden till publiceringen handlade om att den danske författaren, Kåre Bluitgen, hade problem att hitta illustratörer till sin bok “Koranen og profeten Muhammeds liv”. Många av tecknarna valde att avstå från att illustrera bilder åt Bluitgen med hänvisning till mordet på Theo van Gogh. Denna form av självcensur skapade en debatt i Danmark som mynnade ut i att de tolv teckningarna publicerades.

Två år senare, den 19 augusti 2007, valde Nerikes Allehanda att publicera Lars Vilks karikatyr föreställande profeten Mohammed som rondellhund. Bakgrunden där var att Vilks, på grund av rädslan för repressalier, inte fick ställa ut sina bilder på ett antal utställningar.

Vilks fick mottaga ett flertal mordhot och en belöning på 150 000 dollar utfästes till den som dödade Vilks. Publiceringen av bilderna ledde till kravaller runt om i världen. Både svenska och danska ambassader sattes i brand.

Så, nästan tre år efter publiceringen av Vilks karikatyr, har konflikten blossat upp ännu en gång. Denna gång efter att polisen i USA och på Irland gripit sammanlagt åtta personer i vad som framstår som en mordkomplott mot Vilks. Detta bara några månader efter att den danske karikatyrtecknaren Kurt Westergaard utsattes för ett mordförsök på grund av sina karikatyrer. Återigen påminns vi om att vi aldrig kan ta det fria ordet för givet.

Egentligen började allt långt innan både Jyllands-Posten och Nerikes Allehanda valde att publicera karikatyrerna föreställande profeten Mohammed. Året är 1989, det har knappt gått ett halvår sedan publiceringen av satansverserna, när Ayatollah Ruhollah Khomeini utfäster en fatwa mot bokens författare Salman Rushdie. Boken ansågs häda Islam och en dödsdom utfästes mot Rushdie som tvingades gå under jorden. En våg av protester spred sig över världen. Bokaffärer och förlag brändes ner, personer involverade i publiceringen mördades eller fick utstå dödshot och trakasserier.

Men även bland radikala kristna grupper är bristen på respekt för det fria ordet stor. När fotografen Elisabeth Ohlson Wallin visade upp sin utställning, Ecce Homo, resulterade det i att flertalet lokaler bombhotades, personal och en domprost som gav Wallin tillstånd att ställa ut mordhotades. Wallin har själv vid ett flertal tillfällen hotats till livet, fått hatbrev samt bombhotats. Hennes utställning har också vandaliserats upprepande gånger. Vid ett tillfälle uppstod kravalliknande scener när radikala kristna grupper försökte storma ett museum som ställde ut hennes homoerotiska bilder förställande Jesus.

Listan kan göras lång men frågan är då vilka konsekvenser detta har fått på det fria ordet. I Lettland har man börjat diskutera huruvida pressfriheten ska förändras. Lettlands före detta premiärminister Indulis Emsis sa vid ett tillfälle:

”Pressfriheten kan påverka den nationella säkerheten. Frihet kan inte separeras från ansvar mot staten.”

Samtidigt uppmanade man landets massmedier att ta stor hänsyn till religiösa känslor. I Sverige har, för att ta ett exempel, filmklipp vid en utställning klippts bort av rädsla för repressalier. Det här är två konkreta exempel på hur yttrandefriheten inskränks till följd av den utveckling vi nu kan se. När det kommer till självcensuren i samhället är det dock mycket svårare att dra några slutsatser. Det är därför extremt viktigt att vi, i alla lägen, står upp för de människor som hotas för att de utnyttjar sin rätt att tänka och tycka fritt.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna kan man i artikel 19 läsa:

“Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.”

Att både yttrandefriheten och tryckfriheten är förutsättningar för en fungerande demokrati går inte att ta miste om.

När Pastor Åke Gren, 2003, åtalades för hets mot folkgrupp efter att under en predikan kommit med mer eller mindre befängda uttalanden om homosexuella utbröt en debatt om vad man får säga och inte får säga. Gren fälldes först i tingsrätten men friades sedan i både hovrätten och högsta domstolen. Det spelar ingen att Åke Grens uttalanden var förkastliga för frikännandet var, hur man än ser det, en oundviklig del av yttrandefriheten.

Men än mer var det en seger för förnuftet och tron på den rationella människan. John Stuart Mill skriver i sin bok Om friheten

”Det kan tänkas att den vedertagna åsikten inte blott är sann utan rymmer hela sanningen. Men om den inte får röna och verkligen röner ett intensivt motstånd, kommer flertalet av dess anhängare att omfatta den blott som en fördom med föga insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på…”

Det är i debatten det rationella kommer att segra. Att Åke Grens uttalanden om homosexuella är lika verklighetsfrämmande som korkade råder det ingen tvekan om. Men att tysta samma person är inte samma sak som att tysta en åsikt. Det är först när man censurerar mänskligheten som just sådana åsikter kan få fotfäste.

Det här handlar inte om en kamp mellan västvärlden och den muslimska världen. Det handlar inte heller om en kamp mot religionsfriheten. Det här handlar om att stå upp för något av det mest grundläggande i demokratin – yttrandefriheten. Det handlar om alla människors rätt till att tänka och tycka vad de vill. Det handlar om alla människor rätt att också trycka det i både text och bild.

Att inte Stödja Lars Vilks i denna stund är att säga att grundläggande mänskliga fri- och rättigheter inte är viktiga att kämpa för – det är att ge vika för radikala krafter…

Jag vill avsluta med att citera den före detta danska statsministern Anders Fogh Rasmussen

”Att acceptera att mötas, är att erkänna att det finns något att diskutera. Det gör det inte. Yttrandefriheten är skyddad i grundlagen.”

Andra som bloggare om yttrandefriheten: Runo, Logografen

Exp SvD SvD SvD DN DN DN DN AB DAGEN